post-op.

Ta-daaaa! Nyopererad, "fin" och hemma igen. Yeeha! Röntgen 7:30, sen vidare direkt till operationen. Trevligt bemött och snabbt och smidigt. Fick dra på mig en supersnygg engångsmössa, matchade min osminkade utväxt-look anyways. Sen så blev jag GÖMD av massa operationstäcken och jox.
Kände faktiskt inte ens sprutorna, trodde han tand-duden stod och siktade vart han skulle spruta in - men då drog han sig ur istället (... och jag kan tillägga att jag syftar fortfarande på BEDÖVNINGSSPRUTAN >:D) Sen fick jag 2 sprutor till och det stack inte ens till... Jag fick en sån där härlig skratt-attack, kunde inte sluta garva för det kändes så himla skumt i käften :D Som nån tryckt in en stor boll därinne, och så frågade de ju ändå saker som jag var tvungen att svara på :D

Jaha... sen så började de terrorisera min stackars sargade käft, konstaterade att jag hade en kraftig inflammation under tandköttet och sen gick de loss på själva tandhelvetet. Allting gick så himla snabbt! Efteråt blev jag sydd med X antal stygn. Visst, just ljuden när de stack igenom grejer i tanden, slet i den, borrade i den var inte som att vara på spa precis - men gick himla bra ändå. Och FORT! Jag kan nästan beskriva själva känslan när tanden (som orsakat mig så mycket PAIN) äntligen lossnade som en ORAL FÖRLOSSNING! Kändes som att all smärta jag upplevt under så lång tid från vänster sida drogs ut med tanden. Obeskrivligt cool känsla :)

Åkte hem och nu sitter jag här och väntar på att bedövningen ska släppa, sen ska jag göra a holy cup of coffee. Or ten. Upptäckte att kiddosarna och D fortfarande var hemma... försovit sig... men då får de vara hemma idag, för jag har inte ett skit ont just nu iaf. Eftersom mänskligheten tydligen är sadister eller vad det nu är för fel på dem (hehe) så får man ju alltid höra värsta skräckhistorierna av MINST 4 av 5 om man berättar att man ska operera bort en visdomstand. Så var inställd på det värsta... (jaa är bedövad än, I know... men ändå)

En sak till. Innan jag skulle in tänkte jag passa på att gå på toa. Inte skita. Det hade dessvärre någon annan gjort innan, rejält. URRRRRK! Då till dilemmat. Torka bort nån annan ohyfsad tapirs BAJSRÄNDER - eller gå ut med ett glatt flin och själv framstå som grisen?
Jag har inga som helst problem med att skita offentligt, men vafan, man vill väl inte lämna äckliga spår efter sig? Jag SKET i skiten och knallade ut i alla fall, givetvis var det kö utanför. What else.

Nu ska den oskyldiga bajskvinnan ta och PYSSLA lite, för en gångs skull! MYYS med ledig dag! :) Solen lyser, and I SOOOOO needed it!

Kommentarer
Postat av: Lottie

Fan vad skönt att beten från helvetet är borta äntligen. Det där med andras bajs är ju ett jävla dilemma... Fast ibland måste man verkligen ta bort det när det sitter så högt upp i stolen att det hotar ens egen röv med kontakt. Klick mot klick är icke önskvärt.. speciellt inte när den ena inte är ens egen o den andra sitter kvar i röven på en. :/

Hoppas det inte dundrar allt för mkt i skallen på dig. Kram!

2009-03-17 @ 23:35:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0