unscarred

Jag har ett konstant massivt behov av att skriva av mig. Alltså tänkte jag börja blogga igen, för min egen skull. In style of dagboksform, snarare än åh-se-mig-jag-gör-vad-som-helst. Ja, ni vet ju typen. Eftersom 99 % (oavsett ålder) verkar vara så, dvs behöver bli sedda/bekräftade/who gives a flying fuck känner jag mig ganska ofta som en stofil från stenåldern (uppgraderar ju förvisso snart till 4.0, så det där med mossig stämmer till viss del ;)) med mina evighetslånga detox-sessions från sociala medier och internet. Och mest av allt, känner mig galet obekväm med att skriva privata saker. De fåtalet personer som behöver veta shit om mig vet ju redan det eftersom vi pratar. Men. Skrivbehovet finns ändå där. Så; hade ett diffust minne av att jag hade en blogg en gång i tiden, blev förvånad att den fanns kvar i cyberrymden... så kan ju lika gärna damma av den än att tänka att jag ska sparka igång en ny. Oftast kan tanken finnas där sen händer inte så mycket mer. Så då är jag igång. Mitt fokus kommer först och främst ligga på mitt mående, eftersom jag har inte riktigt haft tid att ta itu med det (kbt, etc) så ska försöka få ur mig. Och, jag skriver i ni-form bäst jag vill, även om det bara är jag som läser. :)