unscarred

GRRRRRR!

Något jag verkligen HATAR över allting, hett och passionerat, är när folk liksom vet EXAKT vad de ska säga för att göra en fly förbannad på en halv sekund.
Daniel(jäveln ;P) har den där förmågan, har precis kallat honom massa fula saker och bråkat om semestern och barnens ledighet osv. MÅSTE lämnas in på dagis, vi var sist som vanligt... Grinat en skvätt över minnet av Eddie i morse, hans stora ÖGON såg så sorgsna ut. Känns likställt med tortyr att lämna honom på dagis och så ska man säga "jag älskar dig, vi ses om en vecka älskling... ha det så bra hos pappa nu" (jaha, nu började tårarna såklart rinna igen...)

Han SA att han inte var ledsen, men det är något i hans blick och hans hållning ibland som liksom får det att värka i mammahjärtat. Hela han ser hängig och ledsen ut. Älskade, älskade unge. Eddie är så känslig... tar alltid åt sig, blir helt hysterisk ledsen om han tror att man är arg på honom (eller liknande) Jag känner verkligen inte igen de där sidorna, har jättesvårt att veta hur jag ska handskas med dem också eftersom jag är så totalt olik honom på det planet. Alltså självklart förklarar jag för honom osv och pratar med honom när han blir sådär, men ibland kan man inte låta bli att bli irriterad också när han är överkänslig och grinar för minsta lilla...

Det gör så jävla ont i själen att jag DÖR ibland... alltså samtidigt, det GÅR verkligen bra det här... tycker det funkat, trots att D och jag absolut mestadels inte kan prata ett skit med varann. När det funkat som "bäst" hittills är när vi verkligen bara haft strikt kontakt, och inte sagt ett ord utöver hur barnen mår.

Angående Daniel. Det är något med hans jäkla lugn som gör mig ännu mer arg. JAAAAAAAAAA och jag vet att han vet och troligtvis tycker det är jättekul att jag blir arg och provocerad jämt. Jag är INTE så svår att få arg, då jag bara är sån, alltid varit. Och kläcker ur mig precis vad som helst.
Samtidigt blir jag så ledsen att man - jag - inte klarar sköta det här snyggt, kan liksom verkligen inte behärska mig. Men han gör mig så JÄKLA ARG att jag har lust att åka dit och kasta två miljoner ruttna ägg på honom... verkligen kasta ägg för ägg och SE dem kraschas mot hans irriterande lugna ansikte. Jag är så jävla frustrerad!!!!
Och sen att man ska behöva tjafsa över grejer som semestern och veckor och bla-da-daaaa... jag HAR för fan ingen möjlighet att ordna barnvakt, men det betyder verkligen inte att jag vill att barnen ska vara hos honom hela jäkla sommaren :( NOWAY! Måste släppa det här nu för... jag måste. And I will. Var bara tvungen att få ur mig lite till.


Mitt upp i allt är jag upp över öronen kär, slits mellan lycka (för det känns HELT obeskrivligt underbart!) och smärta (över barnen)
Hinner inte skriva mer, måste göra mig i ordning, osv.

Hade varit trevligt om ni skrivit något inlägg ni som läser så jag vet lite. Ser ju att det är fler än ni fåtalet som kommenterar som läser. Jag är själv sämst på att kommentera, så inget illa ment med det... har inte heller jättebehov av att allt jag skriver ska kommenteras - men som sagt - hade varit kul att veta vilka som läser.

Tack på förhand. Have a nice evening, I will! Ska bara ta ett bad och rycka upp mig lite med en kopp kaffe och en chokladbit på maten... :)