unscarred

Att komma hemifrån gör mirakel ibland.

Trots att man är en hemmakär varelse, så blir man bara galen ibland på stöket...

Jag och S snackade ganska länge om jobb och WHATTAFUCK man är supposed to do med sitt liv, och det är ju inget favoritämne för min del! Snarare ganska ångestframkallande. Mest för att jag aldrig nånsin vetat, och har jag känt att "yepp, detta SKA jag göra" så har jag känt så några dar sen har det varit något annat på tapeten. Konstigt att man fastnar när det är så? Det i kombination med en oerhörd lathet när det gäller jobb-sök och fobi nästintill för att ansökningsblanketter och annan dynga. Periodvis går det bra, periodvis är det jobbigt. Saken är ändå den att jag måste göra någonting nytt för att utvecklas.

Nu kan jag inte längre skylla på något, utan det är verkligen läge för mig att göra något annat - om inte annat för att få lite distans och få reda på vad jag VILL och vad jag kanske vill. Och vad jag absolut inte vill ;)

Fast tänkte börja med att sova ;D

Puss!