Looking back
Han har varit borta så länge att jag hoppar till varenda gång jag ser honom ikväll, haha! Värst var efter jag lagt Adi eller vad jag nu gjorde uppe, kom ner och höll på att skita ner mig för det stod en MANSGESTALT i hallen :D
Annars så har vi varit hemma idag. Bakat bullar, som jag annars avskyr för av just BULLAR blir det kalabalikstök i köket ;) Men doften sitter kvar och doftar hemtrevligt och mysigt. NICE. Duktige Adrian har varit kock sen, gjort jättegod kycklinggryta med plommonchutney och massa gott i, och ris till. Tycker det är jätteroligt att de har matlagningsintresse!
Känner mig något mer stabil i själen, för övrigt har det här varit en pissvecka! Känt mig så jäkla less (mest på jobbet, som är ostimulerande, slitsamt och TRIST nu!) Trött och mest velat gömma mig under en filt, sova tills allt känns bra igen. Alternativt grina sönder mig och dränkas i mina egna tårar. Hehe. Sen försvinner den känslan igen ganska snabbt, men ändå ;) (det här händer när jag sovit för lite, så kan väl erkänna att även nu så kan det ha med saken att göra den här veckan...)
Tror det är att jag inte gärna vill erkänna att jag har det lite extra jobbigt just nu, jag är helt enkelt så fokuserad på att jag måste MÅSTE MÅSTE orka, och fixa allting här, att det slagit över på något sätt. Det går, yes it does, men jag är inte mer än människa jag heller. Ibland måste man få vara sårbar och liten. Men så ÄR det ju å andra sidan - saker blir inte bättre av att jag går och tycker att det är jobbigt. Det är som det är och jag fixar det här och i alla fall gör så gott jag kan (och det är bra nog!!!!!!!!!), men uppenbarligen måste dessa LOVELY svackor smyga sig in emellanåt i ens LIVSSITUATION. Som en iskall ål uppkörd i arslet, ungefär. ;) Mitt i sömnen... oj, där gled jag iväg åt något helt annat håll...
Det finns så många saker som är bra samtidigt, tack och lov! En av dem är: jag är inte helt jävla handlingsförlamad trots allt. Vissa grejer har jag skjutit över på Daniel för att "det är trist", "jag hatar siffror" "jag kan ingenting med bilar" "jag kan bryta en nagel, så det får du göra" >:D och dylika själ... nu tar jag tag i saker därför att jag måste. Och jag fixar tamejfan det också. Eller tja, på ett eller annat sätt i alla fall... förutom de där fkn listerna i hallen då >;)
Detta borde helt ärligt talat varit ett sjuhelvetes år - vattenskada i 3 rum, evighetssjukdomar, renoveringar med ekonomiska bakslag som dragit ut på tiden flera MÅNADER - fläktar som gick här flera månader då vi ej hade badrum eller hall utan bara provisoriskt bjafs till golv, D:s frånvaro och utbrändhet, löss i omgångar (SÅ vidrigt!) div. drama, människor som stått nära försvunnit, diabeteskrångel med ungarna, farmor försämrad, konstant allergi för min del and so on and on and on and on.
Ändå tycker jag inte att det varit ett piss-år eftersom jag inte bara överlevt, har även trots många jobbiga stunder klarat ÄNNU MER ÄN TIDIGARE göra det bästa av situationen och lärt mig att BITA IHOP och garva åt skiten. Tålamod, väntan, osv är inte alls min starka sida, men det är något jag varit tvungen att göra så många gånger och det har varit bra ändå - inte få ett hysteriskt sammanbrott över minsta lilla, utan jag har kunnat koppla bort saker och STÅ UT. Låter kanske som att jag är en självgod gris, men so be it. Mitt liv, mina tankar, my rules. De som känner mig vet hur jag funkar, hur jag har varit och hur jag är. Vad resten tror/tycker ödslar jag inte en sekunds tankeverksamhet på!
Känns skumt att skriva ens här, för är så mycket som jag inte vill skriva om som händer och har hänt, så blir lite KRYPTISKT kanske ibland...
Nu svider dock ögonen som om någon slängt SYRA i dem, så tänkte glida i säng och få lite skönhetssömn. Det behövs.
NÄR blev klockan 01:23 då? Beat me senseless! Insåg just att det blir lite för få timmars sömn även i natt... men det går kanske att lösa på något sätt... sova på soffan efter frukost kanske och oj-titta-en-rolig-barnfilm-råkade-gå-precis-nu-på-tv samtidigt - så lägligt? ;)
Sleep tight, och händerna på täcket! ;P höhöhö
Man är så jäkla mycket starkare än man faktiskt tror! Man klarar väldigt mycket även om man vissa dagar bara vill sätta sig i ett hörn och grina och vagga fram och tillbaka typ.
Jag vet hur det är...been there, done that and still am...även om jag nu börjar se ljuset i tunneln. Snart är detta helvete över...tog bara 2½ år. Även om det inte är över så är det fan så mycket bättre än innan i alla fall, och det är huvudsaken.
Vad lär man sig av detta då?! Man uppskattar saker och ting (ej materiella) sååå mycket mer! Livet i sig så att säga. Det är min förhoppning i alla fall...jag lever på det, annars skulle man nog gå under totalt.
Äsch...va fasen...svammel or what?!?! haha
Du vet vart jag finns...KRRRRAAAAAAMMMMM
Jag håller med Linda, man kan mer och orkar mer än vad man tror. Sen måste jag erkänna att du har strul på fronter som jag inte vet mkt om, man med depression, barn med diabetes så för mig är du helt otrolig. Sen är du en fantastisk person och alltid har varit.
Stor kram
söta ni som ger mig extra styrka med er respons!!!!!!!! SÅ mycket värt att ni inte anar :)
Styrka till dig, darling! :)
och härligt att du DAMMADE av det gamla uttrycket " Händerna på täcket!", höhöhö!
Du kommer att klara det hur bra som helst! You are strong, woman! Därmed inte sagt att man inte får klaga emellanåt eller ha minibryt. Det är bara naturligt. Hoppas att du får det mys med D medan han är hemma och att han snart mår bättre!
KRAM!
puss och kärlek! :)
