unscarred

(Utfärdar en varning för detta kan nog uppfattas som den ultimata GNÄLL-BLOGGEN! ;D)

Börjar känna mig nästan levande igen. Vet inte riktigt vad jag gått igenom för mysko fas senaste dagarna, men har nästan aldrig känt mig så fysiskt SLUT - inte ens när jag varit gravid i början tror jag.

Inte orkat borsta håret, sminka mig... sett ut som ett trash och glidit runt i samma grå klänning t.o.m på JOBBET 3 dar... och det är INTE likt mig, men har helt enkelt inte orkat ta fram nya kläder.... (men börja inte tänk tanken på att jag inte tvättat mig och bytt trosor, för då får ni stryk!)
Gått runt i otvättad och risig sovfrisyr med polsk utväxt, för att jag inte orkat göra något åt skiten. Lagt mig på soffan och ätit choklad och vilat så fort jag varit hemma.

Grinat. Grinat igen och tänkt att Daniel ska få en utskällning i alla hjärtans-skit-present snarare än något gulligt.

Nu vill jag inte se allt som problem, utan hellre se lösningar... men om jag erkänner problemen så är det ju gjort i alla fall ;)

Problem nr 1: Jobbet känns som en krigszon och en evig pina, som tar all energi jag (inte) har just nu. Måste fixa nåt annat, men jag behöver nån som OPERERAR ut tummen ur min röv först! Kan liksom inte BETE mig heller när jag inte mår helt hundra, de jag inte gillar där är jag inte så vidare trevlig mot... jag själv är inte på humör --> naturligtvis blir man bemött därefter och hamnar på kant med de flesta. Jag har inte ens haft energi att KOLLA efter något annat.

Problem nr 2 är att jag inser att jag under flera år gått och mått såhär ända från hösten till långt in på våren.... ska man slänga ut såhär mycket LIV på att må dåligt när man troligtvis inte behöver? Jag kanske behöver någon slags ljusterapi, öka min medicinering... bla bla bla... under den här tiden.

Problem nr 3. VAFAN är det för fel med ens hälsa då? Nu har jag skitont i halsen igen, är helt torr som ett gammalt knäckebröd i luftrören och det bara visslar när jag hostar. Håller på att tappa rösten också, troligtvis till folks glädje >;D Men inte störs jag av det, utan jag väser på här som en envis kråka som överlevt två världskrig.

För att se lösningar och livet from the bright side... (där kan ni ju själva föreställa er en liten klämkäck fanfar eller vissling eller nåt... ;D)
- Jag styr. Jag är den enda som kan göra en förändring. Vill inte vara nåt jävla menlöst gnällo som går runt och inte orkar med mig själv ens.
- Jag VET ju trots allt att jag kommer må bra igen, HÄRDA UT FFS!

- Allt det bästa är framför mig, även om det känns jobbigt nu! :)

- Vi kommer få ett superfräscht badrum snart. (Om inte jag slagit sönder allt först i ren panik eftersom utsuget till fläkten RAMLAR NER HELA TIDEN OCH JAG BLIR GALEN SNART AV JUST DET!!!! OCH AV OLJUDET!!!!)

- Barnen som är så himla gulliga och förstående! :D Hur har JAG, knäppgöken nr 1, lyckats producera några så underbara individer? :D

Haha, sitter mest och skrattar för mig själv här... var så himla uppryckande med en dusch och att göra nåt åt utväxten och sådär att jag nästan känner mig hel igen ;) Det är ju det där med snabba vändningar dårå. Händer knappast ens med själv så hur fan ska nån annan kunna göra det.

Äh, fortsätter lite senare... rubriken kom ifrån Ben & Jerry´s chocolate therapy halvliters glass - som ÄN SÅ LÄNGE står orörd i min frys................ ni kan ju få roa er med att gissa hur många timmar den kommer stå kvar där - den som kommer närmst kan få ärva nån gammal kjol eller nåt ;D

Puss!