kaos, ilska... och lugn?
Jag har grinat som en galning här efter barnen fått spendera en stund på övervåningen nu pga disobedience. De är fortfarande kvar där och får INTE komma ner än...
FUCK FUCK FUCK! Känns ganska befriande att vara ARG såsett, har alltid mycket lättare att hantera det än att vara deppig och hängig (fast det har jag också hunnit med idag ;P) IMORGON ska jag jobba, and I promise ya - det ska bli SKÖNT! Få vara bland BARA vuxna personer en stund. Måste få en liten andningspaus från två överenergiska små fisugglor och få sakna dem... det är tungt ibland att alltid vara ensam! Alltid vara den som måste vara konsekvent, ta tag i allt och fixa alla bitar och vara en bra mamma också. Eller good enough.
Tack och lov; ilska lägger sig ganska snabbt. Var skönt nu att få vara ensam nere en stund och få landa, I assure you!
Har precis pratat av mig, men inte riktigt fått ur mig allt dessvärre... får väl ringa någon annan och MALA ;) Men å andra sidan - jag finns här om någon av mina vänner behöver mig så det har jag INTE dåligt samvete över.
Min pappa ringde mig igår, sa att han och mamma hade pratat och bestämt sig för att han skulle komma upp igen och hjälpa oss så vi blir klara i hallen... tårarna började nästan rinna. Jag vill gärna inte be om hjälp, men allting är så mycket enklare om man har det organiserat och färdigt istället för som vi har det i hallen... jag SA ju det, min pappa is THE MAN! Så vi har varit ute på Bauhaus idag och beställt skjutdörrar i sotat spegelglas... I can´t WAIT tills de kommer! Vilket dröjer 4 veckor dessvärre, men det får D ta itu med sen då...
Så papps kommer alltså upp IGEN på torsdag redan :) Min snälla, trygga pappa. Vi har väl haft våra krig genom åren, men han har oavsett vilket blivit en grym morfar! Och 140 mil fram och tillbaks. Det är jag JÄVLIGT tacksam över i alla fall :)
Och nu känner jag mig helt lugn i själen igen så nu ska jag upp och PRATA UT med två små busfrön från en annan planet. Inte planeten ANUS i det här fallet, såklart, men däremot VILDA HÄRJPLANETEN. En obeskrivlig smärta i ryggen idag har nog också bidragit till mitt state of mind...
Gotta go...
Pappor is the shit. :)
Hoppas allt känns lite bättre nu vännen. Själv åkte jag till jägarkursen o irriterade mig över att alla var sena... Men hallå? Det var ju jag som glömt att det inte var nåt den här veckan. Demens? Yes sir!
Hoppas och tänker på DIG. Förstår att de tär tungt och tycker det är ett mirakel att du inte har grinat mer. Kram
Mitt namn kom inte med i det inlägget. SKUMT
Du är en stark kvinna T!
Skönt att pappsen kommer å hjälper er.
Vad gulliga ni är! :)
Hahaha åååh vad störigt, L :D
Usch, jag vet vad du går igenom. Det är i såna lägen man fattar vilket jobb ensamstående föräldrar gör. En stor eloge till de! Att de klarar av det...jag höll på att bli totalt jävla galen!
Och man får skrika, grina och vara arg emellanåt...det är sååå skönt! Och behövligt!
Och vilken hjälte din pappa är...det är precis sånt man behöver. En hjälpande hand utan att behöva tjata och tigga om det! Härligt!!! :)
KRAMAR
All heder åt dem! Speciellt dem som har trots att det är jobbigt fortfarande förmågan att se livet från den ljusa sidan - helt klart mina förebilder! :)
Helt underbart ja... kram vännen! :)
