unscarred

HAHAAAA!

Back on track! Trodde Blomman skulle komma om fem minuter, så stressade som ett SVIN för att slippa smyga runt här med badlakan eller dylikt. Och sminkningen gick på ett kick. HM:s smoky eyes won´t let you down! Speciellt inte när man har bråttom :)
Fast tänk om jag fortfarande ser ut som Rudolf, bara att det är bara Daniel här och han skulle ju tyvärr aldrig säga något sånt, även om man var Rudolf upp i dagen. 

Men nu har det gått mer än fem minuter, snarare en timma. Här sitter jag och...  väntar. Vet inte riktigt på vad, men ska ringa frisören sören och kolla hur långt de kommit.
Daniel och jag sitter och pratar om antidepressiv medicin, biverkningar på mediciner och framförallt CYMBALTA (som han äter) men hans mobil ringde.

Sen måste jag kläcka ur mig en sak till, och det är att jag saknar er som står mig nära som bor långt bort! All the time. Ba´så ni vet :)

Ikväll ska jag INTE sjunga karaoke. Majja är nog den enda som hade kunnat möjligtvis övertyga mig ;) hihi! Jag hatar min scenskräck på ett sätt, men samtidigt VILL jag inte gå upp för det låter aldrig så uselt när man sjunger som när man väl är uppe. I duschen sjunger jag klockrent! Ibland ;)